Hemma

 
Äntligen ↑
 
Att vara hemma känns en aning förvirrat. Svartvitt, typ. Det känns otroligt skönt, men otroligt sorgligt på samma gång. Alltså både lite svart och lite vitt, om man kan uttrycka det så. Det finns så mycket jag kommer sakna - eller saknar redan - från resan, som alla vänner, vår familj där, alla vanor och såklart staden, vädret, miljön osv. Samtidigt är det skönt att vara hemma, träffa alla kompisar och familjen, SOVA och kunna varva ner lite. Men jag saknar allt så sjukt mycket redan, och det har bara gått några dagar.
 
Jag har massvis med bilder kvar att visa som jag inte har fixat med än. Nu när vi är hemma och har tid ska jag försöka återvända i minnet och skriva klart det sista om resan, så att jag inte glömmer. Jag har tänkt på det här med bloggning också. Det är rätt kul. Jag förstår varför det är många som gör det, haha. Men att fota, skriva och kunna se tillbaka på vad man gjort, tänkt och tyckt under en sommar eller en period i sitt liv är väl roligt? Jag tror faktiskt att jag ska fortsätta :) Vad ska jag annars göra med alla bilder och tankar? Känner mig lite poetisk nu..
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0